Livet slutar aldrig att ge en insikter, när man kommer på att man lever sitt liv i olika mönster och nu är ännu en cirkel sluten.
När man inser att fastän man försökt att bryta det och istället ta helt andra val, så slutar det ändå alltid inom samma känslor, händelser och mönster.
Det är precis som om det kvittar vilka val man gör för resultatet blir alltid det samma fast med olika faser av lidande, men alltid med samma insikter.
Som om där finns en fast programmering och man måste vara ett jävla geni för att lyckas.
Som att gå i en labyrint och ständigt försöker att hitta vägen ut, men kommer till samma vägg som står där och stirrar tillbaka på en gång efter gång.
När man har fattat att ens barn har ärvt ens kassa gener och saker man själv har kämpat med, ser man nu gå igen i dom, både fysiskt, psykiskt och kroppsligt.
Mitt DNA är ingen jäkla jackpott om man nu säger så.......
Båda två har ärvt min förmåga att känna vad andra känner och ibland tänker när deras läppar snackar annat.
Båda har sett och känt saker genom verklighetens slöja, saker från andra sidan, precis som jag.
Jag var livrädd som barn under min uppväxt, och pratade man om det så var det bara fantasier och trams och man kände sig ensamast i världen.
När jag var 14 år blev det så jobbigt att jag stängde av helt, jag var alltid rädd när jag var hemma och jag kunde inte sova, ett problem som följt mig fram tills för några år sedan.
Numera får jag visioner och ett inre vetande, det räcker för mig, för jag vill inte se......
Iallafall, det är snart dags för stora förändringar på många plan, jag känner det så starkt men som vanligt vet jag inte hur det kommer att ta form.
Så jag väljer att se livet som ett äventyr men en massa stoppskyltar på vägen som man ska ta sig igenom innan man hittar "hem"
Målet är total sinnesfrid och att kunna se igenom alla lager av illusioner, för ni ska veta att det finns många :)
